Jan D. Oker-Blom

Handelsgillet

Hur utvecklas Helsingfors Ab?

Staden eller koncernen Helsingfors. Finlands största arbetsgivare och en årlig budget på cirka 4 miljarder euro (lite under utan affärsverk och lite över som koncern). Vad är staden förutom en kommun? Till Helsingfors-koncernen hör idag affärsverk och aktiebolag.

Vad vill man uppnå med ett intensifierat samarbete med näringslivet? Staden har nyligen instiftat posten som näringslivsdirektör och strävar efter att skapa så bra förutsättningar som möjligt för näringslivet och företagsetableringar.

Dessutom vill staden bli en popular evenemangsort och söker aktivt efter konferenser, sporttävlingar, konserter och temaevenemang, typ ”Design huvudstad” – där vi nu har nått finalen för år 2012 och som snart skall avgöras.

Att kommunen samarbetar intimt med näringslivet är väl ganska naturligt, men att kommunen agerar inom näringslivet är en annan sak och en fråga som bl.a. lett till försämrade relationer med Företagarna i Finlands Helsingfors-avdelning. Av Helsingfors-bolagen är Helsingfors Energi det största och lönsammaste medan Palmia är det mest omdiskuterade och det som väcker starka känslor både inom Företagarna, bland konkurrenterna och bland t.ex. föräldrar och anställda.

En majoritet av stadens konsernbolag är bostadsaktiebolag och inte särskilt intressanta ur ett politiskt eller näringlivsperspektiv. Den största frågan är kanske hur staden skall administrera en uppsjö av bostadsaktiebolag, fastighetsbolag och mindre verksamhetsbolag som sysslar huvudsakligen med kultur och program, uthyrning eller marknadsföring?

En åtgärd i detta led har varit att skapa den så kallade konsernsektionen. En åtgärd som jag ser både positivt och negativt på, det positiva är att man satsar på god och enhetlig ledning av stadens bolag medan negativt är att det inte har försnabbat eller förenklat förvaltningen utan tyvärr skapat ytterligare en nivå som inte är representativ. Samtidigt som beslut av stor betydelse behandlas även i andra instanser. En ytterligare negativ sak är att även stiftelser utan någon som helst näringslivsroll hör till konsernsektionens tomt, som t.ex. Musikhusets stiftelse.

Den största inkomstkällan för Helsingfors stad är kommunalbeskattningen av privata kommuninvånare. Att arbetslösheten i Helsingfors ökat till nästan 9 % efter andra kvartalet i år kombinerat med mindre resultat- och provisionsbaserade löner har således stor effekt. Därtill kommer inkomstkällor som statsandelar, avgifter och intäkter för tjänster med mera, hundskatt, fastighetsskatt, intäkter från egen affärsverksamhet och samfundsskatt. Samfundsskatten är alltså beskattningen av företag verksamma i Helsingfors. Samfundsskatten räknas ut enligt en ganska komplicerad modell och hänger ihop med statsandelarna i det avseendet att staten försöker balansera mellan olika kommuner i landet. Grovt taget kan man säga att det som företaget betalar i vinstskatt i förhållande till antalet anställda i den kommunen kommer kommunen till goda till ca 30 %. Nu funderar man igen vid finansministeriet på att ta bort samfundsskatten som kommunal intäkt från och med 2012. Det är ett problem av två orsaker, för det första eftersom det sannolikt inte kompenseras fullt ut och för det andra för att det tar bort en motivationsfaktor för att försöka få arbetsplatser till kommunen. Arbetsplatser påverkar i och för sig även boendeorten – vilket är betydligt viktigare.

Då uträkningsgrunden för hur mycket av samfundsskatten som går till kommunen ändrades år 2001 hade Helsingfors senast ett negativt år.

Den tredje biten i detta är hur staten påverkar kommunerna med lagstadgade uppgifter och öronmärkta pengar eller böter. Ta sysselsättningen som ett exempel, en för låg andel sysselsatta långtidsarbetslösa leder till böter från statens sida.

Helsingfors ekonomi har de senaste åren varit i balans men i år räknar vi med att driftsbidraget blir 155 M€ på minus. Utan en överföring på 250 M€ från Helsingfors Energis vinstmedel skulle situationen vara närmast katastrofal. Orsaken är huvudsakligen lägre intäkter, ca 96 M€ mindre kommunalskatt och ca 90 M€ mindre samfundsskatt, men i viss mån även högre utgifter. Utvecklingen av stadens kostnadsstruktur har varit typisk för den kommunala sektorn, dvs. kostnaderna stiger ganska kraftigt årligen – årliga kostnadsökningar på uppemot 6 % per år har inte varit ovanliga på senare år i Helsingfors. I år räknar vi med investeringar på ca 780 M€ – d.v.s. betydligt mer än avskrivningar, mindre skatteintäkter och en kostnadsökning på t.o.m. 7,8 %. En orsak är naturligtvis att staden växer, men även kostnaderna per invånare och kostnaderna i förhållande till intäkterna har stigit. Vissa branscher, speciellt inom vården har haft en speciellt stark kostnadsökning.

Helsingfors stads ekonomi är alltså beroende av en mängd olika saker, som alla också påverkar hur Helsingfors Ab utvecklas. Men det som mest konkret och direkt nu påverkar hur Helsingfors Ab utvecklas är EU, staten och stadens ledning med framförallt överborgmästare Jussi Pajunen, näringslivsdirektör Eero Holstila och vissa politiska förtroendevalda i spetsen.

EU eftersom vi förväntar oss ett direktiv som förbjuder kommunala affärsverk enligt den modell som Helsingfors Energi med flera fungerar. Kommunala affärsverk åtnjuter konkursskydd och skattefrihet och EU anser att detta är en förvrängning av konkurrensen om verksamheten inte begränsar sig enbart till den egna kommunens behov. Detta skulle betyda att Helsingfors Energi blir att av staden ägt vanligt aktiebolag, att en del andra bolag begränsar sig enbart till att fungera inom staden (i organisatorisk ej geografisk bemärkelse). Palmia måste ta ställning till vad man vill göra och sannolikt välja att omvandlas till aktiebolag. För Helsingfors Energi skulle omvandlingen betyda 50 M€ skatteutgifter per år – bort från stadens kassa till staten.

Staten i sin tur sitter på samfundsbeskattningens principer och kan också styra den kommunala lagstiftningen mot en mer eller mindre näringslivsinriktad modell. Till statens ansvar hör också konkurrensutsättningslagstiftning och utlokaliseringsmöjligheter.

Sist, men icke minst har det egna engagemanget en betydelse. Pajunen upplevs som en näringslivspositiv överborgmästare – han har ju sin bakgrund i handeln. Därtill har instiftandet av en post som näringslivsdirektör och grundandet av en konsernsektion åtminstone bidragit till ökat intresse för affärsrelaterade frågor i staden. Den linje som nu gäller är att få möjligast mycket evenemang till staden, att marknadsföra Helsingfors och att producera högklassiga egna tjänster utan att konkurrera ut andra privata aktörer. Samtidigt skall staden sträva efter god corporate governance och att göra beslut strömlinjeformat i konsernen.