Jan D. Oker-Blom

Kaupunginvaltuutettu RKP / Stadsfullmäktigeledamot SFP

Svenska Dagen

etta tal är ursprungligen skrivet av Svensk Ungdoms ordförande, Anna Bertills och uppdaterat av mig inför Svenska Dagen 2006 och besök i Norsen. Svenska Dagen

Först och främst vill jag säga att det är trevligt att vara på besök här i min gamla skola. Det är med skolan lite som med armén, man tycker mer om den tiden i efterhand.

När jag säger svenska, tänker många av er på det språk som är en självklarhet och som ni talar varje dag. För några av er kanske det är ”ett av hemspråken”. När jag var i er ålder var modersmålet för mig en självklarhet. Kanske var den det, kanske var det bara något jag trodde, men idag är det i alla fall inte så mera. I många små kommuner i svenska Österbotten talar över 95 % svenska medan situationen ser helt annorlunda ut här i Helsingfors. Det svenska språket är tryggat i såväl grundlagen som språklagen, men det är trots det ingen självklarhet i Helsingfors. I stadsfullmäktige, men framförallt i praktiken, på gator och i affärer får vi dagligen kämpa för det svenska. Sällan tänker vi på vilket språk vi talar, trots att det är en del av vår identitet och vår omgivning. På språket bygger vi vår identitet och uttrycker våra innersta känslor. Känslor, att vara arg eller lycklig på ett annat språk än det egna modersmålet är helt enkelt inte samma sak.

Det är kanske skäl att börja tänka på det lite oftare?

Svenska Dagen är den dag då vi skall ägna några extra tankar åt det tvåspråkiga Finland. Svenskan i Finland är inte bara finlandssvenskarnas modersmål, utan det är också ett av landets två nationalspråk. I likhet med andra nationalspråk existerar vår svenska i dag i en mer internationell omvärld, en globaliserad värld som ser annorlunda ut idag än igår.

Svenska Dagen är finlandssvenskarnas egen dag. Den är en symbol för rätten att tala sitt eget språk i Finland. Svenska Dagen instiftades för cirka 100 år sedan och är en hyllning till vårt lands tvåspråkighet. Dagen har ingen stor politisk betydelse utan präglas främst av traditioner och historia. Den första Svenska Dagen kom till som en reaktion mot finlandssvenskarnas försvagade ställning efter lantdagsreformen 1906. Idag kan vi konstatera att det ibland går mot det bättre och ibland mot det sämre. Senast gick det mot det bättre i samband med att den nya språklagen godkändes. Att svenska inte mera är ett obligatoriskt språk i studentexamen var förstås en försämring, men vi hoppas ännu på att det i praktiken inte skall ha någon betydelse. De första undersökningarna visar att antalet som skriver svenska inte radikalt har sjunkit.

Det var alltså ingen tillfällighet att Svenska Dagen kom till, och att den firades för första gången just i början på 1900-talet. Ännu efter 1809, då Finland införlivats med Ryssland, fortsatte svenskan att dominera inom de högre samhällsskikten. Finnarna började kräva rättigheter för det finska språket och bl.a. utgivningen av Kalevala år 1835 bidrog till den finsknationella rörelsen. Slutet av 1800-talet kännetecknades av intensiva språkdebatter. Som motreaktion till den finsknationella rörelsen växte det fram en finlandssvensk nationalitetsrörelse. Det svenska språket började mot slutet av 1800-talet att få en allt mindre roll. 1906 infördes allmän rösträtt (det är också bra att minnas att Finland är en av världens första länder som införde allmän rösträtt för kvinnor). Detta ledde till att finskspråkiga fick en starkare ställning jämfört med svenskspråkiga, eftersom de sistnämndas politiska privilegier minskade. Detta i sin tur ledde till att Svenska Dagen började firas 1908.

I över 900 år har man talat svenska i Finland. I dag är ungefär 5,5 procent av Finlands befolkning finlandssvenskar och svenskan har status som ett av två nationalspråk. Vad är då typiskt finlandssvenskt? Vad har vi finlandssvenskar då gemensamt förutom språket och den gemensamma historien? Kulturen och traditioner, skulle jag vilja säga. Kräftskivor, midsommardans, lucia och handboll är något som förknippas med finlandssvenskhet i vårt land. Hur många av oss har inte ifrågasatt vårt modersmål när vi rest över till det västra grannlandet, Sverige? Den automatiska frågan är: Så bra du pratar svenska, hur kommer det sig? Suckande har vi börjat förklara hur det ligger till med svenska språket i Finland. Kunskaperna om finlandssvenskan är inte så stor utomlands och inte alla gånger ens i Norden.

Vårt modersmål har ju dessutom olika varianter. Alla låter inte som mumintroll. Det finns ju allt från den bredaste österbottniska dialekten till vår slang här i Helsingfors, det är något man åtminstone lär sig i Sfp. Alla gånger är det inte lätt att förstå en annan variant av finlandssvenska, men det är väl en del av charmen. Trots att avståndet både fysiskt och ibland själsligt är långt inom Svenskfinland, så finns det ändå något som förenar oss alla. Det svenska språket har alltid varit en oskiljaktig del av Finland och av landets historia. Utan finlandssvenskheten finns inget riktigt Finland för oss.

Vi ska våga vara stolta över vårt språk, vår kultur och vår identitet. Vi är få till antalet men visst lever finlandssvenskarna och även Tove Janssons mumintroll kvar i Finland. Den sista människan på jorden om ungefär 100 miljarder år lär statistiskt sett bli en finlandssvensk kvinna från Närpes.

Svenska Dagen firandet är något personligt för oss alla. Vissa av oss kommer att tända ljus i fönstren för att lysa upp novembermörkret, andra kommer att besöka lämplig Svenska Dagen fest, köpa Svenska Dagen -märket, medan vissa kanske firar dagen bara med en tanke. Hur vi än väljer att fira, så har vi alla fall en sak gemensamt – det att vi alla den 6 november skall fundera över hur det är att vara finlandssvensk år 2005. Framtiden är upp till oss själva