Jan D. Oker-Blom

Kaupunginvaltuutettu RKP / Stadsfullmäktigeledamot SFP

Finlandssvenskt ledarskap

Tal på Kulla Gård 4.7.2005

Ärade åhörare,

Vad är finlandssvenskt ledarskap idag? Jag har valt att tala under rubriken ”Finlandssvenskt ledarskap” och reflektera lite över hur Svenskfinland ser ut idag och vad framtiden kommer att – eller kan – föra med sig. Vad förväntas av de finlandssvenska politiska ledarna?

Jag var för en tid sedan på ett seminarium om finlandssvenskt ledarskap, där Ole Norrback talade. Ambassadör Norrback talade under rubriken: ”Leda och ledas – hur gör en god ledare?”. Hans teser gick ut på att man skall erkänna sina svagheter och uppskatta sin kapacitet på ett realistiskt sätt. Dessutom är det mycket viktigt att omge sig med goda medarbetare och rådgivare. Inte enbart ja-sägare! Alla beslut bör förankras och det är viktigt att andra vet varför man beslutat som man gjort. Att förankra beslut är något som säkert i ännu högre grad är viktigt inom Svenskfinland och Sfp, eftersom vi har det tillräckligt svårt att ena alla i varje fall. Vi har inte råd med ytterligare splittring.

För en politisk ledare gäller det dessutom att beakta offentligheten, det är inte alltid lätt att handskas med massmedia. Massmedia har ett behov av att kritisera och ifrågasätta. Tyvärr har utvecklingen på senare tid gått mot att det enda som räknas är uppseendeväckande rubriker. Ole Norrback kastade fram att ”massmedia är den enda bransch där konkurrensen försämrar kvaliteten”. Han menade att kampen om konsumenterna i en värld med allt större utbud har lett till att många massmedier förfaller till ”kvällstidningsjournalistik”. Han har helt rätt i det. Jag anser det vara mycket tråkigt att så många nyheter vi serveras är ytliga och överdrivna. Vem går ner på djupet? Det finns en symbios mellan politiker och journalister, båda är i viss mån beroende av den andra gruppen. Men det får inte gå till överdrift, den andra gruppen får inte förfalla till att göra precis vad som önskas. Ledarskap handlar om att gå ner på djupet, föreställa sig framtiden och våga fatta även impopulära beslut. Det kan åtminstone sägas med gott samvete att Sfp går ner på djupet beträffande Svenskfinland. Vem kan Svenskfinland bättre än det utvidgade Sfp? Till ett utvidgat Sfp räknar jag Kulturfonden och ett flertal andra organisationer, stiftelser och sammanslutningar som grundats eller upprätthålls av Sfp. Partiet har inte monopol på det svenska i Finland, men det finns inte heller några beaktansvärda konkurrenter. Ja, det finns finlandssvenska politiker i andra partier och det finns t.o.m. svenska avdelningar, men de spelar alla i en annan liga. Kunskapen om samhället Svenskfinland finns inom organisationen Sfp. Det sätter också höga krav på partiets ledarskap, Sfp:s partiordförande måste vara beredd att agera hövding och talesman för Svenskfinland i ett brett perspektiv. Han eller kan inte bara se till egna eller ens bara partiets väljare utan göra sitt bästa för en hel folkgrupp. Min förhoppning är att Sfp:s delegater på nästa partidag får ta ställning till flera ordförandekandidater och av dem gör ett fördomsfritt val och ger chansen åt någon som är född efter de stora årskullarna, som är födda 1945 – 1950.

Det finns en hel del andra aktörer som ägnar sig åt ledarskap i Svenskfinland, men få som inte är förknippade med Sfp i ett utvidgat perspektiv eller beroende av en uppbackning med offentlig makt. Ta Folktinget som ett exempel, ställningen och inflytandet baserar sig på lag. Lagen som definierar Folktingets roll är i händerna på politiska beslutsfattare och resurserna är långt offentliga medel som riktats till Folktinget av politiker. Folktingets uppgift är att arbeta för det svenska språket i Finland som i sin tur också är reglerat i lag, d.v.s. Folktingets uppgift är att se till att språklagen följs.

Vi har naturligtvis många goda ledare i Svenskfinland som inte har någonting att göra med Sfp. Men kan företagsledare, andliga, konstnärliga och ideologiska ledare anses vara finlandssvenska ledare om det inte finns ett allmänt accepterat Svenskfinland med offentlig makt, med organisationer och institutioner som upprätthåller en helhet? Min uppfattning är att Svenskfinland måste bestå som en heltäckande ”nation inom nationen”. En icke-exkluderande helhet, kultur som välkomnar alla – oberoende av modersmål – men håller hårt fast vid sina egna traditioner, seder och bruk. Detta innebär också enspråkigt svenska lösningar på alla nivåer, där dock alla som vill får delta. Åbo Akademi är inte ett universitet för svenskspråkiga, utan ett universitet för alla med undervisning på svenska. Sfp är inte finlandssvenskarnas parti utan ett parti för alla, som arbetar för att ett tvåspråkigt Finland skall bestå.

Bästa åhörare,

Sfp står liksom alltid inför stora prövningar. Vid den politiska horisonten skymtar många svåra val. Presidentvalet 2006, riksdagsvalet 2007, kommunalvalet 2008 och EU-valet 2009. Ett val i året, följande fyra år. Låt oss fundera lite grann på vilka utmaningar dessa val ställer på Sfp. I presidentvalet har Sfp beslutat delta med en egen kandidat och till denna uppgift har på partidagen valts Henrik Lax. Ett politiskt parti ställer upp i val i syfte att vinna… Det är dock också ett självändamål att vara med, det kan finnas andra målsättningar att ställa upp en kandidat, som till exempel att väcka debatt och höja profilen för såväl partiet som den enskilda personen. Idag kan man fråga sig hur det skulle se ut om vi tidigare hade kommit till att vi inte ställer upp en egen kandidat och nu skulle stå inför det faktum att alla andra partier utom Vänsterförbundet, som officiellt stöder Halonen, har en egen kandidat? Jag tror att beslutat att ställa upp en egen kandidat var riktigt, trots att jag var tveksam från början.

Sfp kommer dock att få arbeta mycket hårt för att nå målsättningarna och uppnå ett hyggligt röstetal i presidentvalet. Även i det valet räknas varje röst. Den gamla devisen att endast en röst på Sfp är en röst för ett tvåspråkigt Finland gäller fortfarande. I riksdagsvalet 2007 är utmaningen ännu betydligt större. Sfp går till val under ledning av en då nyvald partiordförande och målet är 12 mandat. Det handlar om att vinna tillbaka ”de tre förlorade mandaten”, d.v.s. komma tillbaka till det antal vi hade innan riksdagsvalet 2003 men det finns också en annan, mer teknisk orsak. På grund av riksdagens metod att fördela utskottsplatser behöver ett parti minst 12 mandat för att få representation i samtliga utskott. Det säger sig självt att det är av högsta betydelse för varje parti som vill agera nationellt och på alla sakområden. Åtminstone 11 skulle vi få på basen av gallup om valet vore idag. Kommunalvalet 2008 blir minst lika hårt. Förutom de vanliga svårigheter som alltid är förknippade med ett kommunalval (som t.ex. det stora antal kandidater som behövs), ser jag ytterligare hot. I den politiska debatten kommer Finlands stora antal kommuner allt oftare upp. Det talas om ineffektivitet, om behovet av reform och om överlappande funktioner. Samt om konstgjorda kommungränser. Antalet kommuner kommer att minska snabbare än vi tror och allt färre kommuner kommer på sikt att vara helt enspråkiga, eller d.v.s. svenskspråkiga. Med tanke på att det är bättre att ta skeden i vacker hand och själv frivilligt göra de beslut som någon annars senare tvingar en till och med tanke på det framtida ledandet att Svenskfinland, förväntas det nu om någonsin gott ledarskap av kommunala beslutsfattare i Svenskfinland. Hittills har kommunerna i Svenskfinland varit bättre på att genomföra reformer och även slå ihop kommuner än kommunerna i hela landet i medeltal. Hur ser Finlands svenska och tvåspråkiga kommuner ut om 5 – 10 år och vilka beslut bör nu fattas?

EU-valet blir kanske det svåraste av dem alla. Utgångspunkten och målet är ett mandat, vilket Sfp även nu har, men när Finlands antal platser sjunker från 14 till 13 kan det bli oerhört tufft att hålla ställningarna. Här kan det hjälpa att ställa upp en från senaste presidentval nationellt känd person. Jag hoppas att ni röstar på Henrik Lax i presidentvalet och jag hoppas att Henrik Lax siktar på omval som EU-parlamentariker om han nu av någon konstig orsak inte skulle bli vald till republikens president. Utöver det kanske jag vågar hoppas att åtminstone inte Svenskfinland ser heller vår nuvarande president som någon ovanom alla alternativ och all kritik. Det är synnerligen viktigt att i en demokrati tro på den enskilda rösten och våga använda den som man själv finner bäst, men alltid dock använda den! Må bäste man eller kvinna vinna, men må det framförallt ske genom en rättvis och stilfull kamp.

Tack för er uppmärksamhet!