Jan D. Oker-Blom

Kvinnor som konkurrensfördel

Ett av Sfp:s teman inför riksdagsvalet är ”fler kvinnor bakom direktörsborden”. Kvinnor på alla områden och nivåer i samhället är på väg att bli en relevant internationell konkurrensfördel, för att inte tala om imagefördel för Finland. Fortfarande finns det dock många brister i jämställdheten i vårt land. Nuvarande regeringen gick in för att utreda hur föräldraledighetens kostnader kunde delas helt jämt mellan samtliga arbetsgivare och arbetstagare. Målet är att det inte skall finnas en tröskel för att anställa unga kvinnor i framtiden. Uppgiften är svår eftersom det likväl handlar om att hitta, och skola ersättare för att sköta moderskapsvikariat. Nuvarande regering har i varje fall infört en del förbättringar gällande moderskaps- och faderskapspenningarna. Ändringarna ingår i regeringens s.k. familjeledighetspaket och skall träda i kraft den 1 januari 2007. På sikt bör målet ändå vara att villkor och procenter är samma för alla om vi skall kunna tala om jämställdhet. Till exempel lämnades arbetslösa och studerande utanför reformen och drunddagpenningen för moderskap liksom föräldrapenningen kommer inte att stiga (trots att den är lägre en den maximala grunddagpenningen för arbetslösa). Regeringen försöker sitt bästa och det största oppositionspartiet interpellerar samtidigt om kvinnornas ställning på arbetsmarknaden. Det är inte alls illa eftersom det skapar debatt om ”hur” snarare än ”om”. Alla partier stöder åtminstone i princip en fullständig jämställdhet på arbetsmarknaden. Helsingin Sanomat gick nyligen igenom 80 statliga företag, instanser och andra offentliga arbetsplatser och fann endast 15 kvinnor i chefspositioner. Om detta är resultatet av en orättvis lagstiftning är inte säkert, men klart är att det finns mycket att förbättra även inom den offentliga sektorn.

Det handlar som oftast om pengar, men det handlar ändå inte huvudsakligen om att kostnaderna skulle öka utan om vem som skall stå för dem. Kvinnodominerade branscher har hittills burit en större del av kostnaderna för någonting som i högsta grad berör hela samhället. Barnfamiljer är som bekant ofta i behov av samhälleligt stöd och i ett land som drivit det gemensamma ansvaret så konsekvent som man gjort i Finland är det förvånande att detta missförhållande ännu existerar. Både nuvarande regering och opposition säger sig stå bakom förslaget att dela kostnaderna jämnt medan arbetsmarknadsparterna medan speciellt fackförbunden i vissa mansdominerade branscher förhåller sig mer skeptiskt till en dylik reform.

Att arbetsgivare åt staten betalar höga sidokostnader för löner åt arbetstagare har en negativ effekt på näringslivet. Men samtliga kostnader för föräldraledigheten bör ändå täckas av staten som ser till att de delas jämnt bland samtliga parter på arbetsmarknaden. Att risker och kostnader för den enskilda arbetsgivaren är stora har nämligen också en negativ effekt på hur näringslivet mår och utvecklas. Speciellt småföretagare är tvungna att minimera alla eventuella kostnadsrisker, vilket tyvärr anställningen av en ung kvinna kan anses vara. Finland behöver fler nya företagare som vågar anställa, varpå det är särskilt viktigt att eliminera osäkerhetsmoment. Avbytartjänster för privatföretagare skulle skapa bättre möjligheter för många kvinnor att förena familj och företagande. Det är likväl ett tema i vårens riksdagsval – om man vill öka Finlands konkurrenskraft är det viktigt att göra det möjligt för fler kvinnor med barn att sköta ett eget företag. I förlängningen bör man sedan se på hur sidokostnaderna för löner kunde minskas överlag. Företag i alla storlekskategorier borde i högre grad uppmuntras till att anställa.

Kvoter

Kvoter är inte enbart något positivt. Att införa kvoter för kvinnor i bolagsstyrelser vore att ifrågasätta kompetens som det enda utslagsgivande kriteriet. Att bli vald tack vare en kvot är inte särskilt tacksamt. Speciellt otacksamt vore det för de kvinnor som är kompetenta och innehar styrelseuppdrag idag. Många framgångsrika affärskvinnor i vårt land har också uttalat sig negativt om eventuella styrelsekvoter, t.ex. i statsbolag. Statsbolag bör förövrigt behandlas som vilka företag som helst i dylika diskussioner. Däremot är det naturligtvis sunt att eftersträva balans. Bristen på kompetenta kvinnor torde inte vara ett problem i Finland och kan således inte förklara kvinnornas minoritetsposition bland ledare i näringslivet. Attityder och vanor påverkar i hög grad. Att kvinnor inte studerade och satsade på karriär i samma utsträckning för 30 – 40 år sedan som idag är också en stor bidragande orsak. Dagens ledare har börjat sin karriär för flera årtionden sedan. Nu har situationen ändrats och kvinnorna vid våra universitet är fler än männen. Säkerligen löser vi inte alla problem genom att utbilda fler kvinnor samt ge dem tillträde till alla områden, inklusive kyrkan och armén, men det för oss ganska långt. Att kvinnor skall få lika lön som män för samma arbete är väl självklart, men idag förtjänar kvinnor i medeltal mindre – för motsvarande arbete – än män. Det handlar inte om vad lagen säger utan om hur det tenderar att gå i praktiken, med eller utan baktankar. Problemet kan lösas bara med förändrade attityder.

Utbildning är grunden

President Tarja Halonen intervjuades för en tid sedan i TV-kanalen Al Jazeera. Allt president Halonen sade och står för undertecknar jag inte, men sättet på vilket hon tog upp betydelsen av skola och utbildning för både pojkar och flickor är värt en applåd. Journalisten var så upptagen av att tala strunt om Mannerheim som terrorist med mera att han inte nappade på ämnet. Eller kanske han inte ville gå in i en debatt han skulle ha förlorat? En mindre erfaren eller tålmodig politiker skulle eventuellt att stigit upp och lämnat intervjun på hälft med en så oartig och fundamentalistisk journalist men president Halonen visade sig vara rätt kvinna på rätt plats. Hon såg till att de budskap vi gärna vill förmedla till arabvärlden kom fram, framförallt tolerans och jämställdhet. Konkurrenskraften i ett land är starkt beroende av god allmän utbildning. Att så många länder, av religiösa, praktiska eller traditionella orsaker, väljer att inte utnyttja halva sin potential är fatalt. För Finland och andra länder som åtminstone eftersträvar jämställdhet kan det å andra sidan innebära en väldig konkurrensfördel. Låt oss hoppas att alla länder så småningom inser nyttan av likvärdiga kvinnor och män. Tills dess har vi all rätt att dra nytta av den jämställdhet vi uppnått samt den vägen eftersträva en maximal konkurrensfördel.