Jan D. Oker-Blom

Helsingforsarnas Helsingfors

Helsingfors måste skötas och utvecklas på helsingforsarnas villkor. Sex betydande faktorer påverkar stadens utveckling på sätt som inte alltid är i linje med helsingforsarnas intresse, i varje fall är utvecklingen inte underställd lokalt demokratiskt beslutsfattande.

  • Landskap

I samband med social- och hälsovårdsreformen skall det inrättas en landsskapsnivå som har hand om social- och hälsovården. Helsingfors talade för att göra huvudstadsregionen till ett område, men blev överkört av staten. Jag både förstår och understöder tanken på att krävande social- och hälsovårdstjänster bör organiserar inom större helheter, men i finskt perspektiv är Helsingfors redan en tillräckligt stor helhet. Om inte hela specialsjukvården skulle underställas staten vore det logiskt att ha en egen helhet för huvudstadsregionen, som dessutom stödd av urbaniseringen kommer att vara en ännu större och viktigare del av Finland framöver. Tillgången till specialsjukvård för helsingforsare får inte försämras i en nationell helhetslösning.

  • Staten

Statlig lagstiftning styr en överlägsen majoritet av all kommunal verksamhet. Vi talar om kommunal självbestämmanderätt, men i praktiken är det fria händer för endast en liten del av alla frågor. Statens krav borde begränsas till en relativt låg miniminivå och låta kommunerna göra sina egna prioriteringar.

  • Statsandelar

I statsandelssystemet strävar staten efter att alla kommuner skall uppnå nästan samma nivå, vilket har inneburit att Helsingfors har varit en nettobetalare på cirka 100 miljoner i året till övriga kommuner. Statsandelssystemet uppmuntrar inte till en möjligast bra ekonomiskötsel och leder till att Helsingfors finansierar landsbygden.

  • Turism

Turism är en viktig inkomstkälla för staden, men får inte vara tongivande för hur innerstaden byggs och utvecklas. En överstor turism kräver en dyr infrastruktur som inte kompenseras av intäkterna, speciellt med tanke på att mervärdesskatten går till staten.

  • Grannkommuner

Esbo och i viss mån Vanda har begränsat stadens möjligheter att planera trafiklösningar för hela huvudstadsregionen. Exempel på denna långsamma och ineffektiva trafikplanering är både tågförbindelsen till flygfältet och västmetron. Pressen på vägnätet i centrum, liksom många andra former av service är större i Helsingfors på grund av grannkommunernas karaktär av sovstäder. Detta talar för en bättre samordning bland huvudstadsregionens kommuner, men det skulle i så fall förmodligen kräva en fusion av kommunerna.

  • Affärsverk

Flera former av kommunala tjänster har överförts t.ex. till affärsverk som styrs av organ utanför den normala kommunala demokratin. Samarbete är bra, men risken finns att prioriteringarna inte alltid går hand i hand med betalningarna. Helsingfors har haft problem både med HNS och HRT. Vi kan acceptera att den demokratiska självbestämmanderätten inom just nuvarande kommungränser kanske inte är det enda möjliga, men inte att den demokratiska processen mycket indirekt och icke-representativt påverkar styrningen av dessa samkommuner och andra gemensamma organisationer.