Ikväll diskuterade stadsfullmäktige länge och väl stadens arkitektur. På listan var ärendet i form av ett arkitekturpolitiskt program som samtidigt fungerade som ett slags testamente av avgående Pekka Korpinen. För egen del konstaterade jag att vi – precis som vi vågar bygga monument – också måste våga riva fula byggnader (eller monument om man så vill). Vi kunde ta som mål att varje år välja det fulaste monumentet, den fulaste byggnaden eller stadsdelen och sätta igång med att riva. Samtidigt myntade jag för egen del ett nytt uttryck (baserat på ett ganska känt uttryck om Kartago från Antikens Rom) som jag härefter skall använda mig av i stadens arkitekturpolitiska diskussioner, nämligen ”förövrigt anser jag att Havshagen borde förstöras”, d.v.s. rivas och ersättas av någonting vackrare – vilket inte torde vara svårt.

Jan D. Oker-Blom