Samtidigt som det är nästan minus 20 i Helsingfors samlas EU:s miljöministrar i Bryssel för att besluta om radikala åtgärder mot en uppvärmning av klimatet. Men det är egentligen ingenting att skämta om, en uppvärmning av klimatet gynnar ingen – inte ens oss som har det riktigt kallt. Miljöministrarna slog fast att EU:s utsläpp av växthusgaser skall minska med 20 procent till år 2020. Det är ett hårt mål, men samtidigt det minsta vi kan göra om målet är att verkligen svänga den nuvarande utvecklingen som går mot en allt varmare och smutsigare värld. Till beslutet fogades en klausul om att bördan dock skall bäras rättvist på ett sätt som beaktar lokala förhållanden (inklusive klimat) samt vilken slags industri som dominerar i respektive land. Det låter rimligt.
Finlands energikrävande industrier är oroliga och såväl avstånd som klimat ställer en hel del specialkrav på näringslivet. Men jag anser det omotiverat att skapa intrycket av att miljöskydd och motarbetning av klimatförändringen är någon form av motpol till näringslivets förutsättningar. Tvärtom tror jag faktiskt att Finlands näringsliv på sikt kan dra stor nytta av att utvecklingen går mot en allt större miljömedvetenhet. Ett land som Finland, där såväl en hög utbildningsnivå som effektivitetsgrad skapar möjligheter för förändringar, kan vinna på att i tid gå in för något som snart kommer att vara regel överallt. Det är oundvikligt att världen framöver i allt högre grad hamnar tänka på de långsiktiga följderna av all produktion, konsumtion och handel. Om vi börjar i tid kan det kosta oss en del nu, men säkerligen ge oss en stor fördel på sikt. Låt utvecklingen av vår utmärkta miljöteknologi få tillräckliga resurser nu och framtiden kommer säkert att föra med sig en stor efterfrågan. Samtidigt bibehåller vår egen industri sin konkurrenskraft på sikt genom att undvika sista minutens nödlösningar och i god tid se trenden som kommer – mot en miljövänligare världsekonomi. Kanske Finlands nästa ekonomiska succé kommer inom detta område? Vi är nu redan ett föregångarland på många sätt.
Trafiken är ett annat område som är av helt central betydelse med tanke på hur Kyoto-avtalet, Finlands och EU:s målsättningar skall uppnås och bestå. Man kan till och med hävda att det för industrins och hushållens del finns fler och mer realistiska alternativ till fossila bränslen än inom trafiken och att hotet av växthusgasernas uppvärmning av klimatet och många andra miljöförstöringar hänger mer på vilka lösningar vi skapar och satsar på inom trafiken. Trafiken, närmare bestämt personbilarnas utsläpp, har likväl behandlats åtminstone i mindre formella EU-sammanhang på senare tid. Ett förslag går ut på att definiera en sträng gräns för utsläpp och förbjuda bilar som inte klarar kravet. Definitiva gränser och förbud är sällan den bästa lösningen, men det är klart att vi kunde göra mycket utan att ens minska på antalet bilar. Själv har jag talat för en progressiv klimatskatt på bilar som är beroende av hur mycket skada bilen orsakar. Det skall inte vara omöjligt att ha bil men olönsamt att använda den för mycket. Framförallt skall det löna sig att välja bil väldigt noggrant. Det är inte alla bilister eller former av bilism, utan endast de som förbrukar onödiga resurser som vi skall gå åt. Frihet att välja kombinerat med incitament för att välja miljövänligt!
Jan D. Oker-Blom
Skribenten är Sfp:s vice ordförande, pol.mag. och MBA samt kandidat i Nyland i riksdagsvalet.