Jan D. Oker-Blom

Tasa-arvosuunnitelma

Puhe valtuustossa 2010-01-15

Bästa ordförande, arvoisat valtuutetut,

Kiitämme tasa-arvotoimikuntaa työstä ja tästä, järjestyksessä neljännestä, tasa-arvosuunnitelmasta. Laki naisten ja miesten välisestä tasa-arvosta vuodelta 1986 ja sen päämäärä, ”naisten aseman parantaminen erityisesti työelämässä”, on ollut yksi lähtökohta, muttei suinkaan ole tämän suunnitelman ainoa aihealue. Kaupunkimme muuttuu kaiken aikaa vastuullisempaan suuntaan ja otamme kasvavan vastuun ympäristö-, sosiaali- ja tasa-arvopolitiikasta. Kotikunnan, pääkaupungin ja työnantajan velvollisuus on tehdä selvityksiä tasa-arvotilanteesta, mutta se on myös asia, joka Helsingissä halutaan tehdä. Oma tontti on oltava kunnossa, ainoastaan silloin voi tarpeen vaatiessa kehottaa muita toimimaan paremmin.

Jämställdhetspolitik är ett ämne som är mer än bekant för SFP i och med att vi har ansvaret för det i regeringen och framförallt för att SFP som ett liberalt minoritetsparti alltid har haft en särskild förståelse för att behandla alla likvärdigt.
Rapporten är indelad i två delar, staden som arbetsgivare och staden som serviceproducent. I båda har staden ett stort ansvar som en föregångare, Finlands största arbetsgivare och en av Finlands största ekonomiska enheter som Helsingfors är. Rapporten blandar ihop begreppen jämställdhet och jämlikhet eller likabehandling. Det förstnämnda handlar uttryckligen om kön, medan det andra är bredare och handlar också om jämlik behandling oberoende av t.ex. språk och religion. Vi väljer att följa det bredare perspektivet, trots det missvisande namnet på denna plan, eftersom innehållet är sådant och SFP tycker att bägge områden kan behandlas tillsammans.

Först om staden som serviceproducent.

Ensiksi kaupungista palveluiden tuottajana. Tasa-arvosuunnitelmassa puhutaan nimestä huolimatta sekä tasa-arvosta, että yhdenvertaisuudesta. Suunnitelmassa on maininta siitä, että teknisten palvelujen tarjonnassa ja saatavuudessa otetaan huomioon naiset, miehet, kulttuurit, arvostukset ja kiinnostukset. Me jäimme kyllä kaipaamaan painokkaampaa mainintaa kielistä – se on yksi tasa-arvon tai lähinnä yhdenvertaisuuden peruspilareita ja on nimenomaan tärkeätä kaiken palvelun tarjonnassa, sekä automatisoidussa että henkilökohtaisessa. Jäämme toiveikkaina odottamaan seuraavaa, kolmen vuoden päästä tulevaa, suunnitelmaa ja siinä kielten parempaa huomioimista. Se on mielestämme välttämätön alue ihan riippumatta siitä, minkälaisia muita ohjelmia, suunnitelmia ja ohjeita on.

Puhutaan myös kaupungilla liikkuvien tasa-arvosta, muun muassa lastenvaunujen työntävien ja pyörätuolissa istuvien. On hyvä, että suunnitellaan esteettömyyttä kaduilla, rakennuksissa ja joukkoliikennevälineissä, mutta miltei turhaa jos kadulla on lunta kuten tänä talvena on ollut. Ei siellä pysty liikkumaan normaalisti edes perusterve nuori. Kaupungin lumityöt, kadut ja jalkakäytävät on saatava paljon tehokkaammin hoidettua!

När det konstateras att endast hälften av männen i arbetsför ålder använde sig av kommunala hälsovårdstjänster år 2007 verkar slutsatsen vara att resten skulle behöva vård men inte förstår att söka den. Tänk om det de facto till en del beror på att fler män erbjuds företagshälsovård av sin arbetsgivare? En orättvisa också i sig, men en som staden inte skall eller kan bearbeta med samma metoder. Samtidigt är det bevisat att män sköter sin hälsa sämre och därmed blir en större belastning och kostnad för hälsovården på lång sikt.

Ärade ordförande, några ord om staden som arbetsgivare.

Ett tråkigt faktum är att många arbetsgivare inte ser eller behandlar manliga och kvinnliga arbetstagare på lika grunder. SFP utgår ifrån att staden gör det, och i alla olika slag av arbetsuppgifter. När skall vi i Finland gå in för att samtliga arbetsgivare delar jämt på kostnaderna för moderskaps- och föräldraledigheten? Det är ett mål som Helsingfors gärna skulle kunna gå i spetsen för att nå. SFP noterar med glädje att staden talar för att uppmuntra fler män att ta ut föräldraledighet. Det bidrar till utjämningen – om fler pappor tar ut föräldraledighet är det automatiskt en bättre arbetsgivarfördelning.

Staden placerar sig ganska bra som arbetsgivare vad gäller t.ex. lika lön för lika arbete oberoende av kön, men fortfarande finns det mycket att göra. Vad skall man säga eller tycka om att endast cirka 32 % av verks- och avdelningscheferna är kvinnor då andelen kvinnor av alla stadens anställda är hela 74 %? Orsaken står inte att finna i utbildningsgraden eftersom där inte står att finna någon nämnvärd skillnad. Det kan knappast heller förklaras med moderskapsledighet under karriärens gång – och om det kan så är det nästan ännu värre. Kan vi få konkreta förslag? Kunde mentorprogram vara en lösning?

Även beträffande förtroendevalda finns det saker som kunde göras bättre ur ett jämställdhetsperspektiv. Regeln om 40 % är bekant för oss alla, och mer och mer kommer den också till bruk i syfte att få in tillräckligt många män i olika organ. Inget fel med det, det handlar ju uttryckligen om balans. Neljänkymmenen prosentin tai joku muu määrällinen tavoite ei kuitenkaan ole riittävä, vaan on entistä enemmän tarkistettava myös tehtävänjakoa, palkitsemista sekä asemaa. Heitänkin tässä haasteen valtuustolle ja ryhmille. Valittiin äsken puheenjohtajisto seuraavalle vuodelle. Puheenjohtaja on hyvä mies. Mutta miten olisi sopimus siitä, että tarjolla aina olisi sekä mies että nainen kun valitaan kunnan johtavat hahmot? Voisivat hyvin olla vaikka samasta puolueesta, mutta salissa olisi kuitenkin aina äänestys. Se olisi myös askel demokraattisempaan suuntaan kun ryhmien sisäiset ja väliset sopimukset olisivat hieman vähemmän painavia ja jokaisella valtuutetulla olisi enemmän vaikutusvaltaa.

Herr ordförande, SFP tackar för denna jämställdhetsplan och förordar dess godkännande.