Gränser – inte riktlinjer

När vi talar om rattonykterhet handlar det om att definiera gränser och inte riktlinjer. Att promillegränsen är 0,5 betyder inte att det är acceptabelt att dricka och köra. Det betyder att en förare helst skall vara helt opåverkad och att 0,5 promille är gränsen för när det blir farligt och leder till straff.

Kan de som talar om att rädda liv hänvisa till en enda olycka med dödsoffer som följd, där man dokumenterat att förarens promillehalt på under 0,5 var den huvudsakliga orsaken? Om det eventuellt går att hävda att det kan ha varit en bidragande orsak är vi tillbaka vid mitt ursprungliga argument kring olika påverkningsfaktorer.

Det riktiga problemet är grovt rattfylleri. Därför har också sfp:s partidag gått in för åtgärder på den punkten, vilket även framgick ur partikansliets insändare (Hbl 3.6). Jag ser inte logiken i att de som idag struntar i vår nuvarande gräns på 0,5 promille skulle påverkas av att den sänks till 0,2.

Är ni som stöder ökat förmynderi framom eget ansvar medvetna om vart ett dylikt resonemang kan leda? Vill ni ha ett samhälle där t.ex. alla gator bevakas av videokameror och varje individ kan lokaliseras av staten? Anser ni att staten alltid vet bäst eller borde individen ibland få välja själv? Med frihet följer ansvar. Men utan individens eget ansvar kan inte ett samhällsbygge bli framgångsrikt, oberoende av lagar och regler.

Jan D. Oker-Blom
Sfp:s vice ordförande, fullmäktigegruppsordförande i Helsingfors